Rakutekniken nådde först Europa under mitten av 1900-talet. Inte minst genom den brittiske keramikern Bernard Leach, som studerat keramik i Japan. Sedan rakutekniken vunnit terräng i Europa, och USA har den emellertid utvecklats. Stora svarta krackeleringar, grälla färger, och ett metallaktigt skimmer räknas i dag som rakuns karaktäristika. Modern raku går typiskt till på så sätt att de i förväg brända keramiska alstren doppas i glasyr och ställs in i en ugn, som värms upp till omkring 900 – 1 000 grader Celsius. Alstren tas ut ur ugnen, medan de fortfarande är rödglödande. (Wikipedia)
Här visar jag mina figurer som jag valt att bränna i raku-teknik. Det innebär att jag vill bevara ansiktsuttrycken och de är därför utan glasyr och blir därför svarta vid bränningen.
